Den främsta fördelen med att stå på en sådan anläggning är att man är omgiven av väldigt många kompetenta och erfarna ryttare och människor. Man har en stor repertoar i sin "erfarenhetsbank" eftersom mängden ekipage och hästar som man under många år sett träna dagligen är ganska stor, även om man själv inte är direkt inblandad. Man har sett mängder av olika typer av hästar tränats på lite olika sätt, även om vi som står på Hogsta i grund och botten har en ganska likartad uppfattning om hästar och dressyr. Man har sett hur en del talangfulla, men kanske inte super-spektakulära, unga hästar som med gedigen och målmedveten träning blommat ut till fantastiska dressyrhästar. Man vet hur mycket jobb var och en av oss lägger ner, vi ser dagligen varandras mot- och medgångar. När man har sett hela resan för varje ekipage är det lätt att glädjas åt varandra!
Vi gjorde en snabb överslagsräkning och konstaterade att på Hogsta finns 50 års erfarenhet av tävling i GP!
Det är insprirerande och peppande att se de andra i sin omgivning lyckas. Det är roligt att se de andra träna, att fånga upp tips, att bli inspirerad när de arbetar med sin GP-kür, att se när de laddar för mästerskap eller för att nå sitt speciella mål. Man dras med i det dagliga jobbet som pågår, dag efter dag, året om.
Jag skulle överdriva om jag sa att vi alla är som en enda stor lycklig familj som aldrig har meningsskiljaktigheter. Kom igen, det är en stor anläggning som i stort sett består av ambitiösa kvinnor, alla som varit på en sådan arbetsplats förstår att det kan vara vasst ibland. ;)
Men, i slutändan vet vi alla att vi sitter i samma båt, vi lägger massor med tid, passion och pengar för att hålla på med det vi älskar mest. Och redan där tror jag vi har en grundläggande förståelse för varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar