Ibland går saker och ting inte som man tror att man tänkt sig. I alla fall för mig. Hur ska man förhålla sig till det då? Hur gör du?
Ska man se "motgångar" som tecken att ödet vill annorlunda och försöker guida en in på en annan stig? Eller ska man se det som små gupp på vägen och att motgångar bara är en prövning för hur uthållig man är och hur gärna man vill?
Om någon bara kan tala om för mig hur det egentligen ligger till så är jag idel öra... :)
En annan stig kanske funkar ändå om bara målet ligger fast. Men när dörrar stängts hur hittar man dom där andra #/&%!?& dörrarna?
SvaraRaderaMotgångar är det som kommer för att vi ska förbli ödmjuka. Om det skulle bli som vi tänkt oss och planerat så blir livet lite för lätt...
SvaraRaderaMen frågan kvarstår... ska man lyda ödet eller se det som små prövningar, gupp på vägen?
SvaraRaderaLäste i o f s något klokt på facebook (källan till allt viktigt). Ett citat som löd såhär någonting:
"you haven't failed until you stop trying" = inte lyssna på ödet alltså? ;)
"Om man inte tror man kan styra sitt eget öde utan tror att saker och ting är helt orsakade skulle man inte på något sätt kunna utveckla en talang - dina handlingar skulle vara helt förutbestämda. Om det inte fanns någon kausalitet överhuvudtaget så skulle alla talanger vara oanvändbara eftersom saker och ting hela tiden skulle förändras utan någon harmoni eller förnuft. Men det är på grund av att det finns ett element av kausalitet och ett element av fri vilja som du kan utveckla talanger i livet"
SvaraRadera