Dag 2...

Det blev inte många timmars sömn inatt inte. Klockan är 5 och vi är lastade och på väg. Vi ville konma iväg tidigt så vi inte behöver sitta fast i trafik hela dagen.

Så nu kör vi! Ikväll lastar vi ut Wellington och äventyret kan börja!

Just de två första helgerna i december önskar jag att jag vore i Stockholm! Denna helg för "Globen", numera Friends och nästa helg för Hogstas KM. Jag har följt resultaten på nätet och via Facebook, källan till all viktig information. :)

Givetvis vann Tinne Lövstas cup för yngre hästar med fina Bennetton Dream! Det verkar som min gamla stallkamrat Clara Espinosa hade lite stolpe ut. Vad jag förstått så tog hon sig igenom situationen med den äran och är en stor erfarenhet rikare. Och bara att ta fram häst nummer två till finalen är värt att beundra! 

Nä nu gasar vi vidare! North Carolina är sjätte delstaten vi kör igenom. Florida är den nionde. 

Early bird. Men inga minusgrader på natten i North Carolina.

I-95 är vår vän ända från NY till Florida.

På väg igenom NY igår..

Harlem vy

Tror det här var i Delaware.

Är vi inte framme snaaaaart?

Det går seeeeegt, verkar som vi inte kommer fram till North Carolina förrän halv tio tiden. Det har varit väldigt mycket trafik. Hästarna ser dock pigga och glada ut, så det är skönt. Däremot skulle jag vara ännu gladare om de drack lite mer vatten. Hector ser också pigg ut. Även om han tycker det är lite tråkigt kanske. Alla människor är också alerta ännu. 

Tråkigt! 

Lunchpaus, Picasso och Bosse (Beaumonde)

Curt och Pelle (Perazzi)

På väg mot Florida!

Efter en hektisk vecka med planerande och packande så är vi äntligen på väg. 200 mil att köra innan vi kan lasta ur i Welli world. Det kändes väldigt bra att lasta och åka när termometern stod på -9C...

Hästarna är preparerade så gott vi kan inför resan, blöt mat, elektrolyter, gastroguard. Vi har våra fyra hästar i vår trailer och fyra andra på en stor kommersiell trailer. Inatt sover vi över i north Carolina. 

Uppdateringar kommer!

Ellika,(http://ponnymammaiusa.blogspot.com/2014/11/florida-funderingar.html?spref=fb&m=1) du kommer väl och hälsar på? 

Våra hästar lastade och klara hos Stina..

Stallet imorse, kyligt och klart.

Brr..

Hector redo. Fast jag tror han hellre hade stannar hemma med Bellini idag...

Utmaningar och nya lärdomar...

I torsdags när vi kom till stallet stod en av hästarna, Max, på tre ben. Han kunde inte stödja på sitt ena bakben alls. Han hade väldigt ont högt upp, där lårbenet och "sittbenet" är. Han fick feber och såg väldigt eländig ut. Jag befarade en fraktur, alternativt att han dragit sönder någon mjukdel. Frustration, hur hade han lyckats med det i boxen? Man tycker att man tar hand om hästarna så väl, tänker på "allt" och så lyckas de skada sig i boxen?? 

Veterinären kom. Tyvärr kunde hans vanliga veterinär inte komma utan hon skickade någon annan. Hon ville trots allt utesluta en hovböld. Sagt och gjort. Ingen hovböld. Sedan röntgade hon alla leder upp till bakknät. Jag var väldigt skeptisk, eftersom det var så tydligt vart han hade ont. Sedan varken röntgades eller ultraljudades området där han hade ont. Den bärbara röntgen skulle inte nå tillräckligt djupt och ultraljudet var inte med. Då började jag bli riktigt frustrerad... Max var i väldigt dåligt skick och ville inte så gärna kissa heller så vi började bli rädda att han dessutom skulle få kolik. Vi ville såklart att han skulle få åka in till sjukhuset. Men eftersom han inte kunde stå på benet gick det inte att frakta honom... Moment 22. 

Vi stod där utan diagnos och kunde bara ge honom smärtstillande och vaka över natten. Han låg mycket och stönade hela natten, han var ganska utmattad.

På fredagsmorgon visade blodproverna att det antagligen inte var någon fraktur, eller trasiga muskler. På sättet han rörde sig och i och med den höga febern började veterinärerna prata om att det garanterat var nerven som var problemet. Vi skickade en film på sättet han rörde sig på till vår veterinär och hon hade konsulterat flera experter i landet. Nya teorin var att han hade EPM. En sjukdom som kommer från en parasit som finns i områden där pungråttor bor och som attackerar nervsystemet. Och äter av nerverna. Nu började jag känna mig väldigt skeptisk. Men sa mest jaha.

EPM eller Lymes (fästingsjukdom). Veterinären kom tillbaka, tog nya blodprov och satte in full behandling mot både EPM och Lymes. Max såg hyfsat pigg ut på fredagseftermiddagen och kunde gå på toaletten så vi tog beslutet att inte vakta honom över natten. 

På lördagen när vi kom till stallet kunde han stå lite på benet igen och och stödja på det lite när han gick! Vilken lycka! Igår var han ytterligare bättre och stod nästan som vanligt på benet. Max är en väldigt tapper och stark häst!!

Så skönt att se honom pigg igen, det finns inget värre än när man ser djuren lida. När blodproven kommer tillbaka får vi se vilken av sjukdomarna det var. Nu är det bara hoppas att han återhämtar sig 100% och får fortsätta vara den fina dressyrhäst han faktiskt är. 

För två dagar sedan hade jag aldrig hört talas om EPM. Nu vet jag vad det är...

Nu tillbaka till verkligheten och se till att vi kommer iväg till Florida med alla saker med oss på lördag! Fokus!! 

Nä nu börjar det bli kallt!

Just ja, jag är ju van. Jag har ju överlevt varenda lång vinter i Sverige. Och dessutom är jag norrlänning. Jag borde äääälska vintern?

Nja. Snö är vackert och åka skidor är roligt. En promenad i vinterlandskap är också härligt. Men att jobba med hästar på vintern är sådär. Rida, frysa om fötterna, frysa om händerna, bli varm, sitta av och hålla lektion, bli djupfryst igen. Snö på backen o svårt att släppa ut hästarna, Gud nåde om de skadar sig.

Gissa om jag är tacksam att tillbringa den här vintern i Florida och kunna rida och träna för fullt utan avbrott pga vädret..?

Planera planera planera

Mindre än två veckor till avfärd till Florida. Dagarna flyger iväg men ändå tycker man inte att man får någonting gjort. Massor av småsaker att hålla reda på. Har haft veterinären här för alla hästar denna vecka. Givetvis har vi (våra kunder) tre olika för att göra det lite rörigare. Som tur är är alla tre riktigt duktiga veterinärer så jag tycker det är lika bra de får behålla sin egen veterinär. Vi har gått igenom alla hästar så de ska vara redo när säsongen börjar i januari. Vi har också gått igenom så att alla är uppdaterade med vacciner de måste ha, influensa plus lite annat. Och så måste alla hästar ha uppdaterat coggins-intyg och ett hälsointyg för att komma över gränsen till Florida. 

Måste också planera med de olika hovslagarna så att man vet att respektive hovslagare är i rätt del av landet när det är dags att sko. Tror att jag har koll på det nu.

Och så den lilla petitessen, har vi rätt antal boxar när vi kommer fram??? Hästantalet varierar ännu men nu börjar det kännas som vi har en någorlunda stabil siffra, dock är det två mer än vi ursprungligen bokade. Det låter som att det hela kommer lösa sig. 

Och höt. Oj då. Det finns visst inget riktigt loft för att förvara höt. Jaja det löser sig väl till slut. 

Hästarna då? Har varit väldigt enveten med Curt denna vecka. Har försökt jobba med böjningen i framförallt skolorna, vår svaga sida och ganska tråkigt tycker vi. Jag föreställde mig att Curt var en kort liten böjbar lusitano och nog vart det lite bättre. Körde faktiskt lite Enhager-tricks (min favorit för övrigt, hade glömt bort den för ett tag): "jag vet att vi inte kan hålla ihop och böja samtidigt som en lusitano i slutorna, men om vi kunde - hur skulle vi göra då?".

Hittade två favvo-kort:

Curt som ser mycket nöjd ut efter sin insats i freestylen i Devon

Och Hector som valp. Får man vara så söt??? 

Kör hårt och - vila...

Japp, det låter ju bra i alla fall. Jag tror väldigt många människor kör på. Alla dagar, helst ända in i kaklet. Och jag är helt säker på att hästmänniskor är värst/sämst på vila, återhämtning och på att ta hand om sig själv. Det finns mängder av skämt, inte minst florerar de på Facebook, om hur vi skämmer bort våra hästar och ger dem allt de behöver och lite till, så att inget återstår åt oss själva.

Jag är själv en av dem. Helt klart. Hästens bästa kommer först. Det fick man inpräntat av vår ridlärare i Hudiksvall, Lena Englund, redan första terminen. Hästen kommer först. Har du ridit ute (vilket vi alltid gjorde) och du kommer tillbaka till stallet genomblöt och med genomblöt häst så tar du hand om hästen först. Varje dag. Punkt slut. 

Jag har börjat tänka om litegrann. Eller jag försöker åtminstone. Inte att ta hand om sig själv istället för hästen, utan lite både och! Jag tror man måste ta hand om sig själv. Både fysiskt och psykiskt. Hur kan jag utvecklas som person? Vad tycker jag är svårt? Kan jag bli bättre på det? Kan jag bli bättre på att fokusera/ förbereda mig bättre för tävling? Kan jag hjälpa min kropp att orka mer/må bättre/ hålla längre? Ridning är ju en ganska fysisk sport och inte alltid bara uppbyggande.

Som ni ser finns i alla fall tankarna där. Jag har börjat försöka sätta dem i handling också. Det är en början. Jag försöker gå på gymmet 5 dagar i veckan. Jag försöker stretcha mer ordentligt och jag går till kiropraktorn ibland. Jag försöker äta vettigt. Jag försöker också träna på det mentala. NLP-kursen med Kjell Enhager som vi hade på hogsta var ett uppvaknande. Det finns ju massor av smarta verktyg för att träna sinnet, om man vill. Hjärnan behöver också tränas. Och är väldigt programmerbar. Glöm inte det. Just nu försöker jag sätta ihop ett seminarium med Rasmus Bagger i vinter i Florida. Jag hoppas jag får till det.

Och så var det där med vila. Nog inte min bästa gren heller. Tur att man har hund. Då kommer man i alla fall ut i naturen då och då, vilket är riktigt avkopplande. Jag lyckades rida klart till strax efter lunch i söndags och vi åkte ut till havet på en lång promenad. Det var väldigt härligt. Och hade nog aldrig blivit av om man inte hade hund. Igår var det ledig dag och jag var inte ens till stallet. Mini-uppladdning! 

Nu kör vi igen. Ny vecka nya tag! 

Söndag vid havet:

Måndag på Baxter road:

Dags att step up!!

Som jag skrev häromdagen är jag väldigt glad åt den utvecklingskurva alla (!) hästar befinner sig i just nu. Bara att komma ihåg att uppskatta det, njuta av stunden ni vet. Till och med Curtan. För ett par år sedan tog jag beslutet att inte satsa på klasser med piaff och passage. Jag gjorde ett år i Intermediare 1B och det gick hyfsat, vi hade mellan 61 och 65%. Men jag ville ju så mycket mer och min känsla var att kraven kanske skulle bli för mycket för honom så jag bestämde att han skulle få fortsätta glänsa i lilla rundan istället och låta honom tycka att han är väldigt bra på sitt jobb. Och det har han gjort med den äran. 

Men sedan vissa dagar, som igår. Då ger han mig lite mer. Jag rider nästan alltid Curt utan spö. Jag försöker istället hela tiden jobba så att han är kvick för skänkeln, vilket är lättare sagt än gjort eftersom man själv sällan är så konsekvent som man tror. 

Även med Max har jag lekt lite med Pi och Pa, fortfarande mest på lek utan krav. Vilka duktiga killar! De är båda väldigt roliga att rida! 

Curt:

http://youtu.be/dINL9JdyEko

Och Max:

http://youtu.be/KN7qJRp6vJo

En gråmulen torsdag i New York

Jag kan erkänna att jag var lagomt ridsugen när jag startade imorse, en del dagar är man liksom inte helt på. Den första hästen var också den som behöver vevas igång mest. Han fick helt enkelt ett lugnare pass idag. Ju längre dagen gick ju mer kom jag igång, denna gråregniga novembertorsdag. Det dröjde nog egentligen bara till häst nummer två tills jag var på hugget igen... :)

Dagen flöt på och jag gläds åt att faktiskt alla hästarna är i en positiv formkurva (peppar, peppar känns obligatoriskt här)! Jag är otroligt glad över det, det inspirerar! Jag fick också kvitto på det då vår kiropraktor dr. Allen Schoen var här på eftermiddagen. Han är en pionjär vad gäller hästkiropraktik och akupunktur är veterinär i botten. Han flyger över hela världen och utbildar andra i ämnet. Läs mer om honom här: http://www.drschoen.com/veterinary-practice/

Jag tror på att ta hand om helheten. Att hjälpa våra hästar att kunna prestera sitt bästa. Givetvis ersätter inga behandlingar i världen god träning. Hur som helst, dr Schoen var väldigt glad över de fyra hästar han behandlade, samtliga var mycket bättre än senast han såg dem för tre månader sedan. Ett gott betyg! :)

Bästa bästa Curt på marknaden...

Japp, här är den. Annonsen. Jag hoppas jag hittar rätt köpare som är 100% match med honom. Det måste vara en tillräckligt bra ryttare för att kunna ha behållning av hans kvaliteter, och samtidigt någon som kan lära sig av allt det han är bra på. Jag tror Curt ser fram emot att glänsa på banorna och få guida en ny ryttare runt, han älskar ju verkligen att visa upp sig. Samtidigt behöver han vara i professionella händer så han tas tillvara på allra bästa sätt. Fingers crossed! 

Opportunity! Top quality small tour horse with expressive gaits! Very successful up to inter-1 with lots of victories and many scores above 70%! Still doing CDI's and get ribbons at big shows like Dressage at Devon! 

Swedish warmblood, born 1998, 16.3 hands. Located in New York (Wellington in the winter). Asking price is $50', negotiable to the right home and a quick sell. 

http://youtu.be/-uchtYCj2TU

More videos available here:

http://www.kpdressyr.n.nu/horses

Happy Halloween!

Halloween är här! Som vanligt orkade man inte direkt ta sig till någon större tillställning, city var det inte tal om. Även om det kanske vore en intressant upplevelse någon gång.

Som tur är fick vi lite halloween stämning i alla fall då Stina ordnade middag hemma med spökslinga och allt. Väldigt ambitiöst! 

Jag spökade färdigt i hyfsad tid och åkte hem. Jag hade många hästar att rida idag. Ingen av kunderna kom så jag red väldigt ambitiöst på alla sju hästarna.

Bild från förra årets halloween...