SM-brons, SM-brons, SM-brons! :)))

Jajamen, det blev ett brons till slut!!! Hurraaaaa!!!
Jag kan medge att vägen inte var spikrak, det var spännande från första ryttaren i kvalet ända till sista ryttaren i finalen!!

Kvalet började redan tidigt på fredag morgon. Två ryttare i laget rider kvalet i MsvA:1 och en ryttare i Intermediaire 1. Clara Espinosa och Gordon och Emma Karlsson på Midt West Casino (Helge) red MsvA och jag och Curtan Int1. Eftersom jag inte skulle starta förrän lördag förmiddag åkte jag inte ner förrän fredag morgon när jag väl packat färdigt. Jag fick följa lagkamraterna på Equipe (tack för att det finns!). Clara gjorde en bra öppning, på 65,3 %. Inte deras toppnivå, men en säker runda, med någon miss i traven, men framförallt med procent som ändå gjorde att vi fortfarande kunde vara med i matchen. Sedan gick tävlingsmaskinen Emma in och styrde upp med Helge, 69,9 %, vilken leverans! Det betydde att Hogsta låg på femteplats inför lördagen tredjeryttare i Int1. Fem lag skulle vidare till final och det visade sig vara en ganska öppen historia om tredje- till sjundeplats. Ingen press på mig och Curt alltså... ;)

Curt kändes ganska ok för att vara första tävlingsdagen, men spände till lite när jag kom in på banan. Jag fick rida lite på kompromiss i första travdelen vilket alltid gör att jag tappar ut honom lite, och därmed inga överbetyg. Jag bestämde mig för att plocka hem lite poäng i galoppen, men fick en dyr miss i vårt paradnummer, i den ökade galoppen fick vi ett omslag. Kostsamt. Vi slutade på drygt 67%, vilket var ok, men inte vårt bästa och inte tillräckligt trodde vi då. Vi trodde att vi var ute ur finaldiskussionen då vi insåg att både Linköpings och Helsingborgs sistaryttare inte behövde överprestera på något sätt för att gå förbi oss. Även Distrikt Stockholm låg väääldigt nära oss. Vi satte oss och tittade på de sista ryttarna i klassen. Lena Wiman för Stockholmslaget levererade, de gick förbi oss med en väldigt liten marginal och då trodde vi det var kört. Men, så fick Linköpings Sofia Möller en riktig stolpe ut och helt plötsligt var vi före Linköping. Nu skulle vi alltså sluta femma eller sexa. Helsingborgs Ida Kristoffersson fick inte heller en fullträff (tror hon behövde rida över 69%, vilket hade varit helt möjligt) och helt plötsligt hade vi en finalplats! Tjoho! Flyinge var såklart i ledning och ryttarna i lag Uppland fick alla tre till superritter och gick in på en andraplats.

Det blev en tidig kväll på lördagens ryttarfest eftersom klassen startade redan klockan åtta och det var omvänd startordning = vi startade först. Upp tidigt och fixa i ordning Curtan för att  sen titta på Clara klockan åtta. Hon hade ingen lätt uppgift, Gordon såg ganska tråck ut, men Clara räddade rutinerat alla poäng som gick och slutade med 63 %. Inget toppläge för oss. Jag skyndade tillbaka till Curt för att börja göra i ordning. Med bara fem lag så var det bara fyra ryttare mellan varje lagdeltagare. Innan jag sadlade sprang jag ut för att titta på datorn för att se hur det gått för de andra och konstaterade att både Uppland och Stockholm inte var så långt före oss i alla fall. Jag hann inte se Emma och kunde inte följa henna på telefonen heller för jag hade ingen täckning. Jag mötte henne på vägen till framridningen och jag fick rapport att hon ridit på dryga 68 %. Hmm, vi kanske var med i matchen om bronset i alla fall? Framridningen låg bredvid tävlingsbanan så man kunde hela tiden se resultattavlan, lite svårt att inte tjuvkika på den...

Lussan var på plats på framridningen och meddelade att det var riktigt jämt inför sista ryttaren. Jag lyckades (för en gångs skull?) koppla om mitt fokus till min och Curts prestation och fick honom faktiskt riktigt riktigt fin i slutet av framridningen. Den dagen jag får honom sådär på banan, då blir han farlig! Jag hörde inte ens när speakern berättade ställningen men tydligen låg Hogsta, Stockholm och Uppland på samma poäng efter två ryttare. Otroligt! Flyinge såg ohotade ut i sin ledning med Pernilla André som sistaryttare, likaså Segersta på andraplatsen som hade Jeanna på säkra Willing and Able kvar. Men man vet ju aldrig.

Dags för start så visste jag inte att det var SÅ jämt. Curt gick riktigt fint, han var avspänd och påverkbar, men istället kanske lite lite matt, jag är ju van att han ligger på mer. Vi hade inga direkta missar men fick heller inga överbetyg tycker jag. Vi slutade på 67,7 och jag hade nog förväntat mig en eller två procent till. Det var nog tur att inte resultattavlan fungerade när jag red för då hade jag kanske låtit den påverkat mig. Vi var jättenöjda efter vår ritt, vi höll för trycket. Nu var det bara att invänta övriga ryttare, och framförallt Stockholms Lena Wiman som ofta presterar högre än de procenten jag hade. Upplands sistaryttare gjorde en superritt i kvalet och hade 68% nånting. Skulle hon få en sådan fullträff igen?
Eftersom det tog minst fem minuter att skritta ned till stallet stannade jag kvar på framridningen och såg Lenas ritt. I traven låg hon stabilt på ca 69%, det var så spännande! Men så i galoppen kom några misstag och hon slutade på 65,3. Ojoj, skulle vi kunna få bronset?? Jeanna red säkert och levererade ett silver för Segersta, Pernilla skulle behöva prestera långt under sin nivå för att inte säkra guldet för Flyinge. Jag skyndade mig ner med Curt och kollade snabbt resultattavlan vid stallet och såg att Uppland ridit på 64,3. Bronset var vårt!!!! :D

Det var verkligen supersuperkul och det var också riktigt kul att jag och Curt kunde leverera under lite press, det kändes bra! :)

Tävlingarna på Ericsberg är fantastiska. Om man vill åka som publik på en tävling så ska man absolut åka dit, allt är superbra uppstyrt och i en fantastisk omgivning! http://www.sommardressyr.se/





Ett stort grattis till Flyinges duktiga ryttare Ebba, Mia och Pernilla!



SM-BRONS! Bilder från helgen

Tänka sig att det blev ett SM-brons till slut!! :))))

Här kommer de få bilder jag har från helgen!




Packa packa packa! Äntligen klara för avfärd.
Hector vaktar transporten oavbrutet så att
han inte blir glömd hemma.

 

På plats gäller det att hitta en bra viloplats.
Ikeakassar +  hö = bästa sovplatsen







  

Fantastiska Ericsberg:

Vy nedanför stallet igen



Vy nedanför stallet, så här såg det ut på Curts morgonpromenad...







Samma vy igen.




Den här utsikten har familjen Bonde från sitt slott...



Lunch med delar av Hogstagänget efter söndagens SM-brons!



Ryttarfest lördagskväll: 

Enda bilderna från lördagens ryttarfest. Vi gick

 och la oss tidigt, Hogsta hade startnummer 1

klockan åtta på söndag morgon... Men våra

supporters tyckte det var toppen med fest...

Man blir också väldigt hungrig av att vara
supporter...



Curt på framridningen, ser nöjd ut. Head-setet på
och chefen (Lussan) i bakgrunden.





Lag-SM, lag-SM, lag-SM

Om 37 minuter börjar det, årets lag-SM! I år går det på sommardressyren på vackra Ericsbergs säteri! Jag och Curt ska vara med i Hogstas lag tillsammans med Clara Espinosa på Gordon och Emma Karlsson på "Helge". Det ska bli sjukt kul och vi ska verkligen göra vårt bästa! Vi har ett bra lag, problemet är bara att det är det visst många andra som också har... :)

Clara rider redan 9.04 så jag kommer tyvärr inte hinna se henne på plats. Jag hoppas verkligen att Equipe hunnit igång så jag kan följa på nätet! Emma rider efter tolv så tills dess ska jag nog ha hunnit ner så att jag kan hejja på plats. Därför måste jag nu öka farten och packa. Curt går inte förrän imorgon fm.

Resultaten kommer finnas här.

Veckans Saga!



Saga och Boggie - de kommer bli farliga! Jag har visst skrivit om dem förut - här.

 Näe i hästvärlden finns inga sagor som inte innehåller stenhårt jobb och målmedvetenhet.

Men jag är sååå stolt över min Sala-elev,Saga Ahl, som förra helgen hade en mycket bra helg på ponny-SM i dressyr.  Hon vann B-finalen på sin b-ponny Gin, som hon utbildat själv. Fantastiskt kul! I mina ögon var det dock ännu roligare att hon själv visade sin D-ponnyhingst Bonne Boghardt till en andra plats i 4-årsfinalen. På 85,6 %! Vilken prestation! Sagas familj köpte Boghardt osedd (!) av min syster, på min rekommendation, förra vintern då han var tre år och Saga tolv. Väldigt modigt. Syrran varnade dem för att han skulle vara långhårig och oputsad, och det var inte direkt en överdrift. Upp kom en gulaktig oinriden ponny med ett par decimeter lång päls! Syrran hade suttit på honom litegrann och uppfattat honom som cool. Men icke. Lite stök blev det i början med inridningen men sedan gick det desto bättre. De går från klarhet till klarhet. Saga är supertuff och ambitiös och de ser till att ta den hjälp de behöver. All kredd till henne för att hon köper en helt rå ponny och utbildar den själv, det är inte helt vanligt idag! Jag uppfattar Saga att vara utav den genuina sortens hästtjej! :) Välförtjänt att det gick så bra i fyraårschampionatet. Jag tror att jag, syrran och Benny var minst lika glada som Saga och hennes familj! Lisa och Benny eftersom de fött upp honom och jag eftersom jag rekommenderade honom och för att jag är tränare... Det var i o f s inte så svårt att stå för rekommendationen. Boggie är vacker som få med en underbar uppsyn och toppstammad med ett utav Europas bästa möderna vad gäller ponnydressyr. Om du vill veta mer om det läs här.


Boggie som tvååring med lillebror Caspian

 Fler ambitiösa Sala-bor var visst i farten i helgen. Jag fick rapport av Lena H att hennes fina femåring (e: Sandakan) äntligen börjar sköta sig på tävling. Han är väldigt fin och har väldigt lätt för sig och kommer att bli superbra med tiden. Däremot är han väldigt feeeeg. Lena måste öva på så han förstår att det är roligt att tävla, inte farligt! I helgen måste han dock ha vågat sig runt för de kom trea med 70 %. De blev slagen av en annan kämpe och klubbkamrat, Fia. Hon har sannerligen ett hästjobb att göra för att få ut sin tokstolle och gummiboll Lilleman, men OJ vad fin den hästen kan vara! Nu måste han också ha skött sig bra för jag hörde att de var tvåa före Lena. Över 70 % alltså. Hurra!

Modig denna dag! :)

På kurs med Curt!

För ett par veckor sedan drog vi ihop ett tredagarsläger med mina ambitiösa och duktiga elever i Sala. Ibland känns det inte som att jobba när man jobbar (när man väl kommit iväg och är på plats). Denna gång var en sådan gång! De flesta tränade i tre dagar och det var ju väldigt bra, många hann ta sig över en tröskel och kunde fortsätta där påföljande dag!

Det var väldigt trevligt och superbra uppstyrt. Som en semester för mig nästan. Första dagen körde vi 45-minuters pass. På kvällen var vi ett gäng som gick ut och åt tillsammans, tror stället hette "Mat o prat". Lena R hade också hunnit preppat sina kamrater med drinkar innan middagen... ;)

Andra dagens morgon var det gemensam frukost i ridhuset. Cissi hade bakat bröd och allt. För min del blev det dock  ingen mysfrukost eftersom jag skulle stå för underhållningen. Curt var nämligen medsläpad till Sala och medan deltagarna åt frukost hade vi en liten "clinic". Upplägget var mest att jag red ett vanligt träningspass, svarade på frågor vad jag gjorde och hur jag tänkte och visade om det var något särskilt som någon undrade över. Kändes lite fånigt, men det var tydligen uppskattat, och var det det minsta givande för någon är jag glad! :)
På em red alla 30-minuterspass och det kändes ganska lagomt i värmen. Vi blev klara ganska sent och både jag och Cissi hade fix kvar att göra i stallet så det blev bara lite mat och sen sova!

Tredje dagen var Cissi först ut kl 07.30 och sen körde vi på med 30-minuterspass igen. Återigen visade det sig vara ganska lagomt då det var tredje dagen och alla ekipagen var jätteduktiga!

Cissi hade också fixat så att alla ekipage fick morötter och Festis efter träningen. Jag fick agera snälla tanten! Tror det också var ganska uppskattat!

Det var faktiskt jätteroligt att ha läger och jag var nästan utvilad när jag åkte hem... :)



Fia och Lillemannen fikar efter passet!



Lena och Valle fick också...





Curt o full action på sin lilla clinic





Vi försöker förklara och svara på frågor



Deltagarna lyssnar noga... ;)

Curt och Aquila surar mot varandra i stallet...

OS-inspirerad

En liten kortis till på kvällskvisten. Det är underbart när det går mästerskap, man blir alltid så inspirerad! Vilka ritter de framför! Och Valegro och Charlotte. Vad ska man säga? Vilken häst och vilken fantastisk ryttarinna!!

En av de största lärdomarna som kom igår var när vi såg Edward rida. Helt plötsligt fick "hörnpasseringar" ett nytt ansikte. Vi konstaterade att ur hörnet och fram till första bokstaven fick han hela tiden in tre till fyra galoppsprång. Då är man ganska väl ute i hörnet. Jämför det mot att istället välta igenom hörnet, minst en meter från själva hörnet så att man får till mellan ett halvt och ett galoppsprång innan första bokstaven. Tänk er själva hur mycket lättare det är att vara förberedd till nästa rörelse då när man har flera språng ur hörnet och även på själva kortsidan som ju också blir mycket längre! Addera till detta även effekten man också får att rida så långt ut i hörnet, hur formad och samlad hästen blir varje gång. Nästan så man kalla det fusk! ;)

Ni kan ju bara gissa vad Curt fick träna just idag och vad effekten av det blev! :)

Guess who's back? ;)

Idag går det faktiskt inte att skriva om något annat än RGB. Rolf-Göran Bengtsson alltså. J-kla skit måste man få säga. Vilket antiklimax! Och igen, hästar är hästar, som är hästar. De gör inte riktigt alltid som vi har tänkt oss. Casall var nog så förberedd man bara kan vara. Och just denna gång lyckas han trampa sig på ballen (området ovanför hoven, ifall du inte är insatt i hästsporten...). Inför OS-finalen! Det är så otroligt förargligt och jag ska ha det i minne nästa gång jag tycker att någon av mina hästar inte följer min plan. Det är inte första gången något liknande händer någon inför eller under ett viktigt mästerskap. Inte heller sista. Det går rabbla upp ganska många. Vad jag minns senast var väl medaljtippade Parzival som 2010 fick åka hela vägen tillbaka från Kentucky efter att ha bitit sig i tungan under VM's första ritt.

Ryttare är ett luttrat släkte!
Allt detta leder tankarna till hur sjukt svår denna sport är. Först måste man lära sig rida. Och redan där är det svårt, eftersom man uppenbarligen "inte lärt sig det där ännu". Som pappa sa redan när man var 13 och det var dags att betala terminsavgiften. Om han visste hur rätt han hade. Hur som helst, sedan ska man välja rätt häst. Den ska inte bara vara väldigt bra, den ska också hålla för all träning den som elithäst måste genomgå. Det innebär i sin tur att den ska vårdas och tränas rätt. Man behöver alltså också välja rätt tränare, rätt veterinär, rätt hovslagare och rätt equiterapeut. Bland annat. Och hur ska man veta vad som är rätt när alla verkar säga olika? Erfarenhet och magkänsla antar jag, att följa det som känns bra för en själv. När mästerskapet står för dörren ska man ha toppat såväl sin egen som hästens form. Maxtränade, men inte övertränade. Ingen lätt uppgift.

All heder åt RGB som avstår start och sätter hästens välbefinnande först!

Hittade nedanstående bild på aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2012/article15230583.ab). Jag tycket bilden visar så mycket. Den syns tydligt hur bedrövad RGB är. Undra vad han tänker så här minuterna efter att beslutet är taget? Jag tycker också bilden visar hur mottaglig dessa fantastiska djur är för våra sinnesstämningar och humör. Ser inte Casall också ganska bedrövad ut just där?