Ridning är inte träning!

Yeah right! Om du håller med om ovanstående rubrik är du välkommen och ta ett riktigt pass på Curt. Efter onsdagens träning kände jag mig minst sagt mörbultad, överkörd av tåget, i tre dagar. Av att rida sin egen häst. Hur är det ens möjligt??

I onsdags red jag alltså lektion för Eva. Curtan har varit i fin form ett bra tag men jag har väntat med att rida fullt ut tills jag bytt tillbaka till hans kilsulor fram, jag tror han behöver dem.
De allra sista dagarna innan började jag dock känna att jag tappade greppet, lite mer för varje dag. Till onsdagen hade han hunnit göra sig ganska lång, tyvärr. Han var inte alls förskräcklig men lite för långa trådar helt enkelt. Jösses vad jag fick rida för att komma över tröskeln, som vanligt med bra hjälp av Eva: Växla tempo, ställ igenom, framför skänkeln i minskningen, ja ni vet det vanliga. Och desto finare blev han efter hand. Jag får trösta mig med att han faktiskt också såg lika trött ut efteråt. Det bästa är att dagarna efter ett sådant pass så får man lön för mödan och det fick jag även denna gång! :)

Idag red jag lektion för Lussan och fick hjälp med att GP-kürprogram. Det är inte en överdrift att säga att hon är GRYM på det.
- Hur har du tänkt dig programmet?
- Vet inte, har inte tänkt. Tänkte att du skulle få göra det.
- Vad är bäst att börja med?
- Gärna galoppen.
- Ok, prova så här bla bla bla...
Och en stund senare har jag ett färdigt program filmat i min mobil. Bara sådär. Det är lätt när det är lätt!
Nu håller jag för fullt på med att leta musik på nätet så att Curt och jag kan köra küren på KM nästa helg grand debut! Ja, lite kort om tid kanske. Men först ska vi ju inspireras på Globen också.

Shit vad det kan vara kul att rida!

Fast det kanske ni redan visste eftersom ni ens läser denna blogg! :)

Hästig helg! Igen. Igår var jag till Sala efter ett litet uppehåll, beroende på tävlingar och annat. Jösses vad roligt det var för alla hade verkligen legat i och visade mycket bättre form än senast jag såg dem! Sådant är sååå kul! När jag var på väg därifrån så pratade jag med en kompis och hörde mig själv säga att jag bara hade en lektion på eftermiddagen på Hogsta, så det var ju nästan som en ledig dag. Glömde för en stund att jag faktiskt jobbat hela förmiddan... ;)

På Hogsta tränade jag på Curt och fick hjälp av Eva. Hon kan konsten att få mig att komma till bra ridning, avspänt men fokuserat. Curt är på hugget och känns så ball att rida. Jag rider ganska lugnt ännu, inga långa pass, men intensivt istället. Vi jobbade mest på grundformen och styrkan och bara det är ju så kul när hästen känns så bra. Tempoväxlingar, mellan hjälperna och med ställning. I traven växlingar ner till piaff och ur igen. Den gamle mannen börjar kunna få till det! Jag vågar säga att Curt nog aldrig känts bättre än han gör nu.

Träningen är tiden systematisk och avspänd, men ändå med krav på både lydnad, eftergift och energi. Hela tiden på hästens villkor. För mig fungerar det super! Jag vill kunna rida avspänt och effektivt och ha en vaken, avspänd och glad häst.

Den här kan man inte se för många gånger:

Curt är farlig!

Curt är igång och jobbar igen och jäklars vad han är på hugget! Det är nästan rörande när hästarna har haft en vilopaus och kommer igång och jobbar igen och man märker att de verkar ha saknat det! Efter några dagars soft jobb när man tagit sig förbi det lite stela och långa så kommer sen auto-driven! Öronen spetsade och benen vevar allt vad det går, ja man får faktiskt dämpa lokomotivet. Kul som tusan är det! Om man ska klaga är det kanske dålig tajming med tanke på var tävlingssäsongen är. Men det gör inte så mycket, desto roligare att träna!

Vi ska nog satsa på att göra stor debut i GP Kür på Hogstas KM! Kanske. Vi får se... ;)
Men jag tror Curtan vill det!