SM-brons, SM-brons, SM-brons! :)))

Jajamen, det blev ett brons till slut!!! Hurraaaaa!!!
Jag kan medge att vägen inte var spikrak, det var spännande från första ryttaren i kvalet ända till sista ryttaren i finalen!!

Kvalet började redan tidigt på fredag morgon. Två ryttare i laget rider kvalet i MsvA:1 och en ryttare i Intermediaire 1. Clara Espinosa och Gordon och Emma Karlsson på Midt West Casino (Helge) red MsvA och jag och Curtan Int1. Eftersom jag inte skulle starta förrän lördag förmiddag åkte jag inte ner förrän fredag morgon när jag väl packat färdigt. Jag fick följa lagkamraterna på Equipe (tack för att det finns!). Clara gjorde en bra öppning, på 65,3 %. Inte deras toppnivå, men en säker runda, med någon miss i traven, men framförallt med procent som ändå gjorde att vi fortfarande kunde vara med i matchen. Sedan gick tävlingsmaskinen Emma in och styrde upp med Helge, 69,9 %, vilken leverans! Det betydde att Hogsta låg på femteplats inför lördagen tredjeryttare i Int1. Fem lag skulle vidare till final och det visade sig vara en ganska öppen historia om tredje- till sjundeplats. Ingen press på mig och Curt alltså... ;)

Curt kändes ganska ok för att vara första tävlingsdagen, men spände till lite när jag kom in på banan. Jag fick rida lite på kompromiss i första travdelen vilket alltid gör att jag tappar ut honom lite, och därmed inga överbetyg. Jag bestämde mig för att plocka hem lite poäng i galoppen, men fick en dyr miss i vårt paradnummer, i den ökade galoppen fick vi ett omslag. Kostsamt. Vi slutade på drygt 67%, vilket var ok, men inte vårt bästa och inte tillräckligt trodde vi då. Vi trodde att vi var ute ur finaldiskussionen då vi insåg att både Linköpings och Helsingborgs sistaryttare inte behövde överprestera på något sätt för att gå förbi oss. Även Distrikt Stockholm låg väääldigt nära oss. Vi satte oss och tittade på de sista ryttarna i klassen. Lena Wiman för Stockholmslaget levererade, de gick förbi oss med en väldigt liten marginal och då trodde vi det var kört. Men, så fick Linköpings Sofia Möller en riktig stolpe ut och helt plötsligt var vi före Linköping. Nu skulle vi alltså sluta femma eller sexa. Helsingborgs Ida Kristoffersson fick inte heller en fullträff (tror hon behövde rida över 69%, vilket hade varit helt möjligt) och helt plötsligt hade vi en finalplats! Tjoho! Flyinge var såklart i ledning och ryttarna i lag Uppland fick alla tre till superritter och gick in på en andraplats.

Det blev en tidig kväll på lördagens ryttarfest eftersom klassen startade redan klockan åtta och det var omvänd startordning = vi startade först. Upp tidigt och fixa i ordning Curtan för att  sen titta på Clara klockan åtta. Hon hade ingen lätt uppgift, Gordon såg ganska tråck ut, men Clara räddade rutinerat alla poäng som gick och slutade med 63 %. Inget toppläge för oss. Jag skyndade tillbaka till Curt för att börja göra i ordning. Med bara fem lag så var det bara fyra ryttare mellan varje lagdeltagare. Innan jag sadlade sprang jag ut för att titta på datorn för att se hur det gått för de andra och konstaterade att både Uppland och Stockholm inte var så långt före oss i alla fall. Jag hann inte se Emma och kunde inte följa henna på telefonen heller för jag hade ingen täckning. Jag mötte henne på vägen till framridningen och jag fick rapport att hon ridit på dryga 68 %. Hmm, vi kanske var med i matchen om bronset i alla fall? Framridningen låg bredvid tävlingsbanan så man kunde hela tiden se resultattavlan, lite svårt att inte tjuvkika på den...

Lussan var på plats på framridningen och meddelade att det var riktigt jämt inför sista ryttaren. Jag lyckades (för en gångs skull?) koppla om mitt fokus till min och Curts prestation och fick honom faktiskt riktigt riktigt fin i slutet av framridningen. Den dagen jag får honom sådär på banan, då blir han farlig! Jag hörde inte ens när speakern berättade ställningen men tydligen låg Hogsta, Stockholm och Uppland på samma poäng efter två ryttare. Otroligt! Flyinge såg ohotade ut i sin ledning med Pernilla André som sistaryttare, likaså Segersta på andraplatsen som hade Jeanna på säkra Willing and Able kvar. Men man vet ju aldrig.

Dags för start så visste jag inte att det var SÅ jämt. Curt gick riktigt fint, han var avspänd och påverkbar, men istället kanske lite lite matt, jag är ju van att han ligger på mer. Vi hade inga direkta missar men fick heller inga överbetyg tycker jag. Vi slutade på 67,7 och jag hade nog förväntat mig en eller två procent till. Det var nog tur att inte resultattavlan fungerade när jag red för då hade jag kanske låtit den påverkat mig. Vi var jättenöjda efter vår ritt, vi höll för trycket. Nu var det bara att invänta övriga ryttare, och framförallt Stockholms Lena Wiman som ofta presterar högre än de procenten jag hade. Upplands sistaryttare gjorde en superritt i kvalet och hade 68% nånting. Skulle hon få en sådan fullträff igen?
Eftersom det tog minst fem minuter att skritta ned till stallet stannade jag kvar på framridningen och såg Lenas ritt. I traven låg hon stabilt på ca 69%, det var så spännande! Men så i galoppen kom några misstag och hon slutade på 65,3. Ojoj, skulle vi kunna få bronset?? Jeanna red säkert och levererade ett silver för Segersta, Pernilla skulle behöva prestera långt under sin nivå för att inte säkra guldet för Flyinge. Jag skyndade mig ner med Curt och kollade snabbt resultattavlan vid stallet och såg att Uppland ridit på 64,3. Bronset var vårt!!!! :D

Det var verkligen supersuperkul och det var också riktigt kul att jag och Curt kunde leverera under lite press, det kändes bra! :)

Tävlingarna på Ericsberg är fantastiska. Om man vill åka som publik på en tävling så ska man absolut åka dit, allt är superbra uppstyrt och i en fantastisk omgivning! http://www.sommardressyr.se/





Ett stort grattis till Flyinges duktiga ryttare Ebba, Mia och Pernilla!