Idag går det faktiskt inte att skriva om något annat än RGB. Rolf-Göran Bengtsson alltså. J-kla skit måste man få säga. Vilket antiklimax! Och igen, hästar är hästar, som är hästar. De gör inte riktigt alltid som vi har tänkt oss. Casall var nog så förberedd man bara kan vara. Och just denna gång lyckas han trampa sig på ballen (området ovanför hoven, ifall du inte är insatt i hästsporten...). Inför OS-finalen! Det är så otroligt förargligt och jag ska ha det i minne nästa gång jag tycker att någon av mina hästar inte följer min plan. Det är inte första gången något liknande händer någon inför eller under ett viktigt mästerskap. Inte heller sista. Det går rabbla upp ganska många. Vad jag minns senast var väl medaljtippade Parzival som 2010 fick åka hela vägen tillbaka från Kentucky efter att ha bitit sig i tungan under VM's första ritt.
Ryttare är ett luttrat släkte!
Allt detta leder tankarna till hur sjukt svår denna sport är. Först måste man lära sig rida. Och redan där är det svårt, eftersom man uppenbarligen "inte lärt sig det där ännu". Som pappa sa redan när man var 13 och det var dags att betala terminsavgiften. Om han visste hur rätt han hade. Hur som helst, sedan ska man välja rätt häst. Den ska inte bara vara väldigt bra, den ska också hålla för all träning den som elithäst måste genomgå. Det innebär i sin tur att den ska vårdas och tränas rätt. Man behöver alltså också välja rätt tränare, rätt veterinär, rätt hovslagare och rätt equiterapeut. Bland annat. Och hur ska man veta vad som är rätt när alla verkar säga olika? Erfarenhet och magkänsla antar jag, att följa det som känns bra för en själv. När mästerskapet står för dörren ska man ha toppat såväl sin egen som hästens form. Maxtränade, men inte övertränade. Ingen lätt uppgift.
All heder åt RGB som avstår start och sätter hästens välbefinnande först!
Hittade nedanstående bild på aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2012/article15230583.ab). Jag tycket bilden visar så mycket. Den syns tydligt hur bedrövad RGB är. Undra vad han tänker så här minuterna efter att beslutet är taget? Jag tycker också bilden visar hur mottaglig dessa fantastiska djur är för våra sinnesstämningar och humör. Ser inte Casall också ganska bedrövad ut just där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar