Kunde inte sagt det bättre själv...
fredag 26 oktober 2012
torsdag 25 oktober 2012
Inte bara knoppen...
Jag skrev i förra veckan om hur träningsbart vårt sinne är. Och därmed hur viktigt det faktiskt är att lära sig att träna och påverka sitt mentala tillstånd. Det gäller såväl stort som smått. Jag inser att med träning kan man bli en sådan person som man faktiskt vill vara istället för att acceptera eventuella brister (om man nu mot förmodan har någon sådan) med ett "jag är sån".
Men det är inte bara knoppen som behöver tränas. Även kroppen! Inte enbart för att vara smal och snygg utan helt enkelt för att må bra. Att vår kropp, vårt system, fungerar som bäst då vi sköter om den i form av motion är knappast någon nyhet. Man kan ju undra varför vi inte gör oss själva den tjänsten? Som tur är har man vuxit upp i stallet med alla fördelar det innebär. Förutom att man lärt sig ansvar genom att sätta hästens behov före sina egna, naturligt ledarskap och rak kommunikation så har man också redan sedan man varit liten varit väldigt fysiskt aktiv. Man har förutom att man ridit även mockat, burit vatten, sopat stallgångar, gått och cyklat till stallet, burit hinder och lett hästar på all sin lediga tid redan som barn. Inget tv-spel i soffan med andra ord. Ju äldre man blir inser man vilken betydelse denna fysiska grund har. Jag kan lätt säga att min grundfysik är väldigt bra, även om kondition givetvis är en färskvara. Jag klarade när jag var 25 att genomföra en svensk klassiker och marathon utan att träna (inte så smart, jag vet). Förra året sprang jag halvmaran, jag tror jag hade joggat max fem gånger våren innan. Så den fåniga kommentaren att ridning inte är träning biter inte alls på mig. Man undrar faktiskt vem man hade varit om man inte hängt i stallet?
Nu för tiden får man snarare tänka på hur man ska träna för att kroppen ska hålla för slitet så länge som möjligt. Själva stallarbetet tror jag är för slitit och ensidigt för att vara bra för kroppen i alltför stor mängd och under alltför lång tid. Jag tror också att man som ryttare kan kompletteringsträna dels för att kroppen ska hålla bättre men även för att man ska bli en bättre ryttare. Jag tror att man som ryttare behöver vara ganska stark för att kunna vara avslappnad. Styrketräning är bra som allsidig träning så att muskler som man aldrig använder i ridningen också får jobba. Och framförallt bålen! Ryttarens a och o! Kondition är heller aldrig fel, kroppen mår bra att svettas och höja pulsen ordentligt.
Men sen har vi en sak till. Stretching! Hur ofta stretchar vi efter att vi ridit, tränat? För egen del har det nog aldrig hänt. Det är alltså inte så ovanligt att vi ryttare är väldigt stela. Därför tror jag Yoga är precis vad vi behöver.
Summa summarum: allsidig träning, motion, jogging, promenader, styrketräning och yoga. Tror inte heller man behöver träna fanatiskt men se till att det är regelbundet.
Lever jag som jag skriver? Nope! Men, jag köpte nya träningsskor igår. Nu blir det gymkort och Yoga två dagar i veckan! Tog en nypremiär i joggingskorna häromdagen också! Nu kör vi!
Ta hand om både knopp och kropp, det hänger ihop!
Men det är inte bara knoppen som behöver tränas. Även kroppen! Inte enbart för att vara smal och snygg utan helt enkelt för att må bra. Att vår kropp, vårt system, fungerar som bäst då vi sköter om den i form av motion är knappast någon nyhet. Man kan ju undra varför vi inte gör oss själva den tjänsten? Som tur är har man vuxit upp i stallet med alla fördelar det innebär. Förutom att man lärt sig ansvar genom att sätta hästens behov före sina egna, naturligt ledarskap och rak kommunikation så har man också redan sedan man varit liten varit väldigt fysiskt aktiv. Man har förutom att man ridit även mockat, burit vatten, sopat stallgångar, gått och cyklat till stallet, burit hinder och lett hästar på all sin lediga tid redan som barn. Inget tv-spel i soffan med andra ord. Ju äldre man blir inser man vilken betydelse denna fysiska grund har. Jag kan lätt säga att min grundfysik är väldigt bra, även om kondition givetvis är en färskvara. Jag klarade när jag var 25 att genomföra en svensk klassiker och marathon utan att träna (inte så smart, jag vet). Förra året sprang jag halvmaran, jag tror jag hade joggat max fem gånger våren innan. Så den fåniga kommentaren att ridning inte är träning biter inte alls på mig. Man undrar faktiskt vem man hade varit om man inte hängt i stallet?
Nu för tiden får man snarare tänka på hur man ska träna för att kroppen ska hålla för slitet så länge som möjligt. Själva stallarbetet tror jag är för slitit och ensidigt för att vara bra för kroppen i alltför stor mängd och under alltför lång tid. Jag tror också att man som ryttare kan kompletteringsträna dels för att kroppen ska hålla bättre men även för att man ska bli en bättre ryttare. Jag tror att man som ryttare behöver vara ganska stark för att kunna vara avslappnad. Styrketräning är bra som allsidig träning så att muskler som man aldrig använder i ridningen också får jobba. Och framförallt bålen! Ryttarens a och o! Kondition är heller aldrig fel, kroppen mår bra att svettas och höja pulsen ordentligt.
Men sen har vi en sak till. Stretching! Hur ofta stretchar vi efter att vi ridit, tränat? För egen del har det nog aldrig hänt. Det är alltså inte så ovanligt att vi ryttare är väldigt stela. Därför tror jag Yoga är precis vad vi behöver.
Summa summarum: allsidig träning, motion, jogging, promenader, styrketräning och yoga. Tror inte heller man behöver träna fanatiskt men se till att det är regelbundet.
Lever jag som jag skriver? Nope! Men, jag köpte nya träningsskor igår. Nu blir det gymkort och Yoga två dagar i veckan! Tog en nypremiär i joggingskorna häromdagen också! Nu kör vi!
Ta hand om både knopp och kropp, det hänger ihop!
söndag 21 oktober 2012
När poletten trillar ner
Ofta händer det när man tränar hästar, och ryttare med för den delen, att poletten helt plötsligt trillar ner. Att något som kanske varit svårt jättelänge helt plötsligt blir lätt eller att hästen helt plötsligt bara ser annorlunda ut i sin kropp, hållning och muskulatur och bara från nästan en dag från annan bär sig helt annorlunda. Det är det som är en av tjusningarna med ridningen.
Oftast går det inte alls att veta när det ska hända och inte heller varför, utan det är helt plötsligt en polett som trillar ned. Det är lika häftigt varje gång det händer, oavsett nivå. Just när det nya läget är nytt så syns det oftast så väl på hästen/ryttaren/ekipaget. Det blir en glädje över det som helt plötsligt blivit lätt och ett nytt självförtroende. Så kul!
Igår var en sådan dag. Först tränade Johanna på Good. Han gick jätte-jättefint rakt igenom hela passet. Det finns givetvis massor att träna på fortfarande men vilken utstrålning han går med nu. Det ser ut som om han tycker att han är en riktig dressyrstjärna! Han har blivit stark, musklad och självbärig och verkar tycka det här med dressyr är lattjolajban. Även Johanna såg ut att tycka det var roligt och att han kändes fin. De passar varandra bra så kan de bara fortsätta på det här spåret så kan det nog bli riktigt bra! Vi kan nog snart ta tag i att börja med bytena på honom också, eftersom galoppen nu börjar bli påverkbar. Dessutom verkar Good ha väldigt lätt för att piaffera. Vi trampar lite på lek med honom nu.
Nästa stjärna igår var Lasse och hans unghäst Kulan. Från början var Kulan lite spänd och svår att komma upp på. Men Lasse har kämpat duktigt och följer lydigt de råd han får. Sista veckan har vi lagt fokus på galoppfattningar. Kulan har en välbalanserad och fin galopp men han har inte riktigt förstått hur man tar sig upp i galopp, det har gått lite vilt till. Igår började även han att "fatta galoppen". Istället för att rusa in i galoppen så fattade han ganska snabbt på Lasses kommando. Vi gjorde massor av fattningar och han var lika duktig varje gång - poletten hade trillat ner! Jag tror vi tränade i femton minuter sedan tyckte vi att han varit så duktig så då fick han sluta. :)
Oftast går det inte alls att veta när det ska hända och inte heller varför, utan det är helt plötsligt en polett som trillar ned. Det är lika häftigt varje gång det händer, oavsett nivå. Just när det nya läget är nytt så syns det oftast så väl på hästen/ryttaren/ekipaget. Det blir en glädje över det som helt plötsligt blivit lätt och ett nytt självförtroende. Så kul!
Igår var en sådan dag. Först tränade Johanna på Good. Han gick jätte-jättefint rakt igenom hela passet. Det finns givetvis massor att träna på fortfarande men vilken utstrålning han går med nu. Det ser ut som om han tycker att han är en riktig dressyrstjärna! Han har blivit stark, musklad och självbärig och verkar tycka det här med dressyr är lattjolajban. Även Johanna såg ut att tycka det var roligt och att han kändes fin. De passar varandra bra så kan de bara fortsätta på det här spåret så kan det nog bli riktigt bra! Vi kan nog snart ta tag i att börja med bytena på honom också, eftersom galoppen nu börjar bli påverkbar. Dessutom verkar Good ha väldigt lätt för att piaffera. Vi trampar lite på lek med honom nu.
Nästa stjärna igår var Lasse och hans unghäst Kulan. Från början var Kulan lite spänd och svår att komma upp på. Men Lasse har kämpat duktigt och följer lydigt de råd han får. Sista veckan har vi lagt fokus på galoppfattningar. Kulan har en välbalanserad och fin galopp men han har inte riktigt förstått hur man tar sig upp i galopp, det har gått lite vilt till. Igår började även han att "fatta galoppen". Istället för att rusa in i galoppen så fattade han ganska snabbt på Lasses kommando. Vi gjorde massor av fattningar och han var lika duktig varje gång - poletten hade trillat ner! Jag tror vi tränade i femton minuter sedan tyckte vi att han varit så duktig så då fick han sluta. :)
torsdag 18 oktober 2012
Hästkötare till Florrida???
Jag blev tillfrågad om jag visste någon som ville åka till Florida och Wellington och jobba som hästskötare. Jag trodde det skulle räcka med att skriva det på facebook så skulle man bli överöst med svar, men jag hade visst fel.
Det handlar om ett hästskötarjobb åt en riktigt duktig ryttare. Jag tror det är ett toppenjobb! Därför blev jag lite förvånad att ingen nappade... Ryttaren är både duktig att rida, har väldigt fina hästar och verkar vara en trevlig person. Hör av dig till mig om du är intresserad!
måndag 15 oktober 2012
Träna
Tänk att man ska behöva bli så gammal och klok innan man förstår vissa saker. Det handlar om träning. Och idag handlar det varken om träning av hästen eller av vår egen fysik utan om träningen av sinnet.
I år har jag haft förmånen att få delta i en kurs i mental träning för Kjell Enhager. Jag har också läst Olof Rölanders böcker "Det blir alltid som man tänkt sig" och "Bli en vinnarskalle" och läst Olofs "Veckans pepptalk" som han mailar ut varje måndag morgon. Detta har gett mig insikter att hjärnan och vårt mentala tillstånd är oerhört träningsbart. Hjärnan går att programmera, den förstår inte alltid skillnaden på verkliga erfarenheter och erfarenheter man har visualiserat, vilket innebär att många positiva tankar gör att hjärnan tror att lyckade prestationer är möjliga - jag har ju klarat det förut...
Det jag mest har med mig just nu är:
- My business, your business och Gods business. Behåll fokus på det du själv kan påverka. Ignorera vad konkurrenten gör och låt inte ett dåligt underlag eller väder göra att du inte presterar så bra det går i en given situation. Har varit mycket tänkvärt.
- Say it or leave it. När vi hakar upp oss på saker (det gör vi väl alla? ;), så bestm om det är något som du ska agera på, prata ut eller vad det nu kan vara. Annars, släpp det. Kanske den svåraste av alla...
- Man kan skapa triggers för att snabbt försätta sig i ett tillstånd där man presterar som bäst. Vilket tillstånd det är varierar från person till person och kanske också beroende på uppgift. Man kanske måste känna sig avslappnad, taggad, fokuserad, arg, lugn osv...
- Inte använda inte. Kanske inget nytt, ingår i varenda pedagogik-kurs. Men det blir två fel då man använder inte. Hjärnan, som tänker i bilder, har ingen bild för inte så det innebär att det enda som blir kvar av en sådan mening är det negativa ordet, det man inte ska göra, som man programmerar in i hjärnan.
"Titta inte ner" (hjärnan ser "titta ner") -> "Titta upp".
"Spänn dig inte" - "Ta ett djupt andetag och försök slappna av"
"Rid inte så fort" - "Rid långsamt"
Och så vidare, ja ni fattar...
- Man är sin egen lyckas smed. Olof skriver väldigt mycket om och exemplifierar personer som lyckas mot alla odds, om att inte ge upp och om att låta dåliga odds bli en trigger. Det verkar som att förmågan att komma igen i jobbiga lägen är en viktig faktor som många framgångsrika personer har gemensamt. Det är lätt att tro att "lyckade" människor alltid varit framgångsrika men han visar många exempel på framgångsrika människor som lyckats vända förluster och/eller ytterst pressade lägen till framgång. Han menar också att det bara är att kavla upp ärmarna, ingen annan kommer göra det åt en...
Det finns massor att lära och resan har bara börjat!
:)
I år har jag haft förmånen att få delta i en kurs i mental träning för Kjell Enhager. Jag har också läst Olof Rölanders böcker "Det blir alltid som man tänkt sig" och "Bli en vinnarskalle" och läst Olofs "Veckans pepptalk" som han mailar ut varje måndag morgon. Detta har gett mig insikter att hjärnan och vårt mentala tillstånd är oerhört träningsbart. Hjärnan går att programmera, den förstår inte alltid skillnaden på verkliga erfarenheter och erfarenheter man har visualiserat, vilket innebär att många positiva tankar gör att hjärnan tror att lyckade prestationer är möjliga - jag har ju klarat det förut...
Det jag mest har med mig just nu är:
- My business, your business och Gods business. Behåll fokus på det du själv kan påverka. Ignorera vad konkurrenten gör och låt inte ett dåligt underlag eller väder göra att du inte presterar så bra det går i en given situation. Har varit mycket tänkvärt.
- Say it or leave it. När vi hakar upp oss på saker (det gör vi väl alla? ;), så bestm om det är något som du ska agera på, prata ut eller vad det nu kan vara. Annars, släpp det. Kanske den svåraste av alla...
- Man kan skapa triggers för att snabbt försätta sig i ett tillstånd där man presterar som bäst. Vilket tillstånd det är varierar från person till person och kanske också beroende på uppgift. Man kanske måste känna sig avslappnad, taggad, fokuserad, arg, lugn osv...
- Inte använda inte. Kanske inget nytt, ingår i varenda pedagogik-kurs. Men det blir två fel då man använder inte. Hjärnan, som tänker i bilder, har ingen bild för inte så det innebär att det enda som blir kvar av en sådan mening är det negativa ordet, det man inte ska göra, som man programmerar in i hjärnan.
"Titta inte ner" (hjärnan ser "titta ner") -> "Titta upp".
"Spänn dig inte" - "Ta ett djupt andetag och försök slappna av"
"Rid inte så fort" - "Rid långsamt"
Och så vidare, ja ni fattar...
- Man är sin egen lyckas smed. Olof skriver väldigt mycket om och exemplifierar personer som lyckas mot alla odds, om att inte ge upp och om att låta dåliga odds bli en trigger. Det verkar som att förmågan att komma igen i jobbiga lägen är en viktig faktor som många framgångsrika personer har gemensamt. Det är lätt att tro att "lyckade" människor alltid varit framgångsrika men han visar många exempel på framgångsrika människor som lyckats vända förluster och/eller ytterst pressade lägen till framgång. Han menar också att det bara är att kavla upp ärmarna, ingen annan kommer göra det åt en...
Det finns massor att lära och resan har bara börjat!
:)
onsdag 10 oktober 2012
Äntligen (?) hemma från ett hästigt New York!
Det blev dåligt med bloggande från NY, staden som aldrig sover. Om jag dessutom skriver att jag aldrig hann in till Manhattan så verkar det kanske osannolikt. Men så var det. Det var fullt upp med hästar både här och där. Här är lite bilder från veckan, som vanligt fotade med mobilen...
 |
| Först mellanlandning i Amsterdam |
 |
| Hästarna är lastade och dags för oss att boarda. |
 |
| Det visade sig att tjejen jag flög med bodde i samma "stad" som Stina. För en gångs skull slapp Karin agera privatchafför. De väntade istället i en bar... Jag blev avsläppt där och hamnade direkt i den amerikanska kulturen, baseboll på tv och full fart i baren en tisdagskväll. :) |
 |
| Stina tränar för fullt! |
 |
| Lunch på Farmer and the fish. Känns denna bild amerikansk? :) |
 |
| Fredagen bjöd på strålande sol och sommarvärme... |
 |
| Hon slapp inte att öva på att sitta i traven... |
 |
| Picasso i uppförsbacke! |
 |
| Och Leo som gårdshund... |
 |
| I solen på vackra Sunnyfield farm |
 |
| Ridbanan på Sunnyfield |
 |
| Superkvinnan Karin, groom, coach, trainer, you name it! |
 |
| Amelia visar en högst oväntad attityd inför sin träningstävling! Men vilket fokus och nerver hon hade under sitt program. Det vi tränat på i två dagar satt som ett smäck! |
 |
| Stina värmer upp inför sin dressyr. |
 |
Redo för dressyrbanan! Träningstävlingen på lördagen gjorde
onekligen nytta. Både häst och ryttare gjorde en
strålande insats denna dag!
|
 |
| Vilket belönades med 77% och dagens högsta dressyrpoäng! |
 |
| Redo för terrängen |
 |
| Fick inte till några bra bilder, vi dressyrtanter hängde inte riktigt med. Felfri i både banhoppning och terräng men några tidsfel i banhoppning gav en total andraplats! |
 |
| Hela gänget after ride! |
tisdag 2 oktober 2012
Mot Nevv Jårk!!! 🌆
Sitter på flygplatsen i Amsterdam, på väg till New York. Äntligen. Det är skönt när man äntligen är iväg även om veckan innan sällan har utrymme för extra fix. Nu tror jag allt ska vara uppstyrt med alla djuren hemma. Tack alla snälla kamrater!
Kom i säng först vid ett igår och upp fem. Tack och lov somnade jag på flighten till Amsterdam, så nu är jag redo!
Klockan tolv ska jag leta mig iväg till dit de lastar hästar. Min kära kamrat Karin på Dutta corp har sett till att jag ska flyga hästar. Jag hoppas jag förstår vad de säger åt mig att göra och att hästarna gör som jag säger...
Kom i säng först vid ett igår och upp fem. Tack och lov somnade jag på flighten till Amsterdam, så nu är jag redo!
Klockan tolv ska jag leta mig iväg till dit de lastar hästar. Min kära kamrat Karin på Dutta corp har sett till att jag ska flyga hästar. Jag hoppas jag förstår vad de säger åt mig att göra och att hästarna gör som jag säger...
måndag 1 oktober 2012
Doing Good!
Jahapp. Söndagen innebar som sagt Good TH's tredje tävling. Denna gång var platsen Botkyrka och deras fina anläggning och programmet var LB:2. Nu tror jag vi har tagit oss igenom alla LB... På den här tävlingen blev konceptet framridning utomhus och tävling inne, tvärtom mot de föregående gångerna, men inget som oroade någon av oss. Härligt vilket rutinerat gäng vi blivit efter bara två tillställningar. Den extra tidsmarginalen vi tagit till första gången var det ingen som tyckte vi behövde. Någon longering innan uppsittning var det ingen som ens nämnde. Johanna hade givetvis fixat Good tiptop och Lena tog en promenad innan uppsittningen med sin lilla älskling (Good i just detta fall). Good lunkade återigen omkring och såg ut att tycka det var rätt mysigt att vara på tävling. Han såg nog inte ut som någon taggad 200-metersOSfinalist (som jag skrivit tidigare), man tänkte mer på tjuren Ferdinand. På framridningen skötte han sig super om än något okoncentrerad och spänd. Kanske inte så mycket att någon ens såg det, men han lyssnade inte på mig till hundra procent så till en början var det sårt att påverka tempot fullt ut. Men det blev bättre och bättre. Liksom i Huvudsta var vi färdigframridna efter bara tjugo minuter.
På banan var han först lite spänd och rädd. Staketet och bokstäverna var farliga. Vi for runt i lite lättridning ganska framåt ända tills vi fick startsignal och då var det bara att korta tyglarna och styra. Good var med på noterna och gjorde sin bästa tävling hittills, faktiskt utan några misstag. Vi fick någonting på 68% även denna gång och slutade fyra. Han såg själv mycket nöjd ut när han kom ut på banan.
Vi hade en trevlig uflykt jag och Finnellarna. Enkelt och lättsamt, inga konstigheter, även om det förekom diskussioner om vilken växel man ska ha och hur man ska svänga med hästen när man kör bil... ;)
Här kommer en fotokavalkad från helgen. Darryll har tagit korten, och nog är Good lite photo-genique!?
På banan var han först lite spänd och rädd. Staketet och bokstäverna var farliga. Vi for runt i lite lättridning ganska framåt ända tills vi fick startsignal och då var det bara att korta tyglarna och styra. Good var med på noterna och gjorde sin bästa tävling hittills, faktiskt utan några misstag. Vi fick någonting på 68% även denna gång och slutade fyra. Han såg själv mycket nöjd ut när han kom ut på banan.
Vi hade en trevlig uflykt jag och Finnellarna. Enkelt och lättsamt, inga konstigheter, även om det förekom diskussioner om vilken växel man ska ha och hur man ska svänga med hästen när man kör bil... ;)
Här kommer en fotokavalkad från helgen. Darryll har tagit korten, och nog är Good lite photo-genique!?
 |
| Getting ready... |
 |
| Många kockar... |
 |
| Myser i solen med matte |
 |
| Snygg? |
 |
| Photogenique??? |
 |
| På väg till framridningen. Fråga mig inte vad jag gör! Jag visste inte ens att Darryll tog den här bilden, så jag gör mig inte ens till... |
 |
| Joggar fram |
 |
| Superfokuserad groom. (Tror hon taktikar tills det är hennes tur...) |
 |
| Värmer |
 |
| På banan |
 |
| Han är byggd i uppförsbacke... |
 |
| Duktig och snell hest! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)